Italian Rococo Era Painter, 1696-1770 Giovanni Battista Tiepolo was born in Venice on March 5, 1696. His father, who was part owner of a ship, died when Tiepolo was scarcely a year old, but the family was left in comfortable circumstances. As a youth, he was apprenticed to Gregorio Lazzarini, a mediocre but fashionable painter known for his elaborately theatrical, rather grandiose compositions. Tiepolo soon evolved a more spirited style of his own. By the time he was 20, he had exhibited his work independently, and won plaudits, at an exhibition held at the church of S. Rocco. The next year he became a member of the Fraglia, or painters guild. In 1719 he married Cecilia Guardi, whose brother Francesco was to become famous as a painter of the Venetian scene. They had nine children, among them Giovanni Domenico and Lorenzo Baldassare, who were also painters. In the 1720s Tiepolo carried out many large-scale commissions on the northern Italian mainland. Of these the most important is the cycle of Old Testament scenes done for the patriarch of Aquileia, Daniele Dolfin, in the new Archbishop Palace at Udine. Here Tiepolo abandoned the dark hues that had characterized his early style and turned instead to the bright, sparkling colors that were to make him famous.  Related Paintings of Giovanni Battista Tiepolo :. | konsul lucius brutus dod och hannibal igenkannande hasdrubals huvud | Apotheosis of Spain in Royal Palace of Madrid. | Die Enthauptung Johannes des Taufers | Portrat des Antonio Riccobono, Fragment | Sarah and the Archangel |
Related Artists:
elisabeth vigee-lebrun
Élisabeth-Louise Vigee-Le Brun, född 16 april 1755 i Paris, död 30 mars 1842 i Louveciennes, 20 kilometer väster om Paris, var en fransk målare som i huvudsak målade porträtt. Vigee-Lebrun utförde tilldragande, idealiserande porträtt och var för en tid hovmålare hos drottning Marie Antoinette. Vigee-Lebrun var tvungen att lämna Frankrike pågrund av den franska revolutionen 1789 och efter det var hon verksam i Ryssland, Italien och Storbritannien. Efter att Napoleons kommit till makten återvände hon till Frankrike. Hon besökte Schweiz 1807 där hon i Geneve blev invald som hedersmedlem i Societe pour l'Avancement des Beaux-Arts. Vigee-Le Brun lämnade ett arv av 660 porträttmålningar och 200 landskapsmålningar. Dessa finns i privata samlingar i Europa och USA men även i stora museer som Eremitaget, National Gallery i London, Metropolitan Museum of Art i New York och National Gallery of Art i Washington, D.C..
abstrakt akvarell
Akvarell är en målningsteknik där färgen läggs på i transparenta skikt på ett tjockt, lätt sugande papper. Papper av högsta kvalitet är syrafritt och framställt av bomullslump. Det kan variera kraftigt i olika vithetstoner och tjocklek. Ytans ytstruktur kallas gräng och finns av flera slag. Akvarellpapper levereras i block med limmade kanter runt om, så att papperet håller sig slätt, när det blir fuktigt av färgen. Lösa papper kan prepareras genom att fukta igenom det ordentligt med rent vatten och sen klistra/tejpa upp det på en styv skiva. När papperet torkat har inbyggda spänningar utjämnats, och det bubblar sig mindre, när akvarellfärgen läggs på. Akvarell målas ofta med en tjock pensel som kan hålla mycket vätska, samtidigt som den kan formas till en mycket fin spets. Den finaste kvaliteten görs av mårdhår eller sobelhår. Mycket smala linjer kan göras med hjälp av tunna spetsiga penslar eller dragstift, som egentligen är avsedda för för tuschritning. Gamla tiders stålpennor för bläck duger också för detta ändamål.
Francisco de herrera the elder
Spanish Baroque Era Painter, ca.1590-1656 Spanish painter. His early works are in the Mannerist style. Under the influence of Francisco Zurbaren, he developed the naturalistic style seen in his four scenes from the life of St. Bonaventure (1627). About 1650 he moved to Madrid. His last documented work, a painting of St. Joseph (1648) influenced by Anthony Van Dyck, features elongated forms and elaborate draperies. He achieved considerable fame in Sevilla, where Diego Velezquez was briefly his pupil. His work marked the transition from Mannerism to the Baroque. His son, Francisco Herrera the Younger